..Känner jag mig som just nu.
Den här veckan har varit jättejobbig. Toijko har haft någon slags tonårskris och varit ovanligt stissig, lyssnat dålig och energi upp över öronen trots att vi aktiverat och varit ute på massa roliga saker. Jag skulle inte säga att han är överstimulerad (för er som tänker det) för vi har inte gjort mer än vi brukar och han har inte varit stressad. Men det är väl en del av unghundstiden och alla hormorner antar jag.
Igår var vi och turade i Ullådalen och vägen upp gick jättebra men när vi åkte ner satte han fart efter några renar bakom ett krön.. Och det är här som det är svårt att få kontakt med honom, för han zonar typ ut och lyssnar inte alls. Och att springa efter renar är både farligt för honom och renarna men det stressar också renarna och renskötarna har rätt att skjuta en hund som jagar deras djur. INTE BRA. Matte var ganska skör efter det kan vi konstatera...
Och idag tog jag ut hundarna på gården för att busa lite och så. Hade tänkt sätta upp en liten hinderbana men allt var så bökigt att ta fram på egen hand så det blev inte. Så vi busade med lite leksaker och pinnar och sådär, när båda helt plötsligt får syn på två hundar på gården bredvid och springer rakt dit. Ingen lyssnar.. Som tur är så var ägarna supersnälla och tyckte bara det var kul att de blev en liten lekstund men det är ju exakt det här som blir så fel för mig som vill träna att han INTE ska springa fram, för då blir ju belöningen att han får springa fram och leka precis som han vill...
Ugh. Vaknade med ångest idag över gårdagen och dagarna som varit och detta gjorde inte saken bättre. Jag känner mig som världens sämsta hundmamma, även fast jag vet att det såklart inte är så men ni fattar..
Nåväl, ville bara tala om status på min vardag just nu och därför jag varit lite frånvarande i dagarna. Vi kämpar på.
Kram på er
0 kommentar(er)
